Sander driver omkring i Milano. Det hade varit den bästa av tid för några ögonblick sen i Sverige. Antagligen så hade alla startat med de bästa av avsikter, desperata att känna någonting som var större än det utstakade. Ett sätt att hålla sig undan ekorrhjulet. Men folk hade börjat försvinna. Allt hade gått fort, som på ett ögonblick.

Vi blinkar alla bort sex sekunder av våra liv per minut och för varje gång vi öppnar ögonen är livet kortare, men det kan också se väldigt annorlunda ut.
Sanders ögon blinkade till där hemma i Sverige och det som hade varit dunkelt hade plötsligt förvandlats till pulserande liv. Mitt i ett sommarregn fann han en gud och hon dansade. Ögonen slöts, öppnades igen och Sander kände sig iakttagen och förföljd. Sex sekunder av en minut passerar och tunnelbanenedgången luktar ammoniak av gammalt piss. Med en pistol gömd under tröjan står han femton trappsteg ner när han blinkar igen.